Det finns en väldigt specifik sorts tystnad som inte alls är skön. Det är tystnaden som uppstår när två personer som en gång inte kunde hålla händerna borta från varandra plötsligt har förvandlats till två rumskamrater med ett gemensamt hushållskonto.
Här är sanningen i byxan om hur det faktiskt känns när relationen skaver – och vad man faktiskt gör åt det.
Avståndet på 180 centimeter
Det var en helt vanlig torsdagskväll. TV:n brummade i bakgrunden, men ingen av oss tittade egentligen.
Han satt i sin ände av soffan med mobilen tryckt mot ansiktet, och jag låg i den andra änden och skrollade håglöst på min.
Vi var i samma rum, men vi var ljusår ifrån varandra.
När vi till slut släckte lampan och lade oss i sängen kändes madrasen som ett milsvitt hav. Det fanns ett osynligt streck i mitten som ingen av oss vågade korsa. Jag låg med ryggen mot honom, lyssnade på hans jämna andetag och kände hur det nöp till i bröstet.
När blev det så här? När slutade vi ta på varandra bara för att? När blev varje beröring en signal om att ”nu måste vi ha sex”, vilket gjorde att ingen av oss vågade röras alls till slut?
Jag vände mig om i mörkret. Se på honom. Hans axlar var spända, till och med i sömnen.
Jag sträckte ut handen.
Först tvekade jag – den där fåniga rädslan för att bli avvisad eller att det skulle kännas tillkonstlat slet i mig. Men jag lade handflatan platt mot hans bara rygg. Varm hud.
Han rörde sig inte direkt, men efter några sekunder släppte han ut ett djupt andetag och backade bakåt tills hans rygg låg tätt mot min mage.
Han tog min hand och låste sina fingrar i mina. Vi hade inte sex den natten. Men avståndet på 180 centimeter krympte till noll på en sekund, bara för att någon vågade ta den första, jobbiga kontakten.
Tre råa råd när relationen har gått i stå
När vardagsskavet är ett faktum och du känner att ni glider ifrån varandra kognitivt och sexullt, strunta i klyschorna om ”tända ljus och rosenblad”. Här är vad som faktiskt fungerar:
1.Skilj på närhet och sex (Avdramatisera beröringen)
När en relation krisar blir varje smekning laddad med förväntningar. Om han tar på din höft tänker du ”Åh nej, nu förväntar han sig sex och jag är för trött”, och så drar du dig undan. Resultatet? Ni slutar ta på varandra helt. Börja kramas utan att det måste leda till sovrummet. Ta på hans nacke när du går förbi. Återerövra den fysiska kontakten utan krav.
2.Döda ”Projektledaren” i sovrummet
Det finns inget som dödar lust så effektivt som att vara den som alltid planerar, påminner och roddar. Om du känner dig som din partners mamma eller chef under dagen, är sannolikheten noll att du vill ligga med honom på kvällen. Prata om ansvarsfördelningen innan ni försöker prata om sexlivet.
3.Våga säga det som känns skamligt
Det jobbigaste i en relation är inte att bråka – det är när man slutar vara ärlig för att ”bevara husfriden”. Att våga säga: ”Jag saknar dig, men jag känner mig inte alls attraherad just nu för att vi bara pratar om disk” är livsfarligt, men det är den enda vägen framåt. Sanningen gör ont i fem minuter, men lögner och tystnad dödar relationen långsamt under fem år.
Nu vill jag höra från er:
Hur gör ni när ni hamnar i den där ”rumskamrat-fällan”? Vad är det svåraste med att bryta tystnaden när det skaver?
Lämna en kommentar här nedanför (helt anonymt såklart)
Lämna en kommentar